onsdag 4 juli 2012

Trist! Och lite sorgligt!



Jag har en fantastiskt rolig och kreativ hobby. Min man är  precis lika intresserad som jag......
  
Vi skapar nya rabatter, diskuterar livligt hur de ska se ut.
Vi sätter perenner och designar sommarblommor i vackra krukor.
Inreder rum i trädgården med teman.
Gräver, sliter, svettas.............






Surfar runt på trädgårdssidor. Tillverkar egen näring i form av nässelvatten.
Bär hem typ 200 säckar jord/gödsel/barkmull under varje säsong efter rabatternas och växternas behov.
Planterar grönsaker i köksträdgården och är noga med att göra det på ett "vackert" sätt.
Vi sätter frön, övervintrar pelargoner och andra växter.
Gör om, gör nytt.

Njuter, Älskar, andas och lever trädgård.........


Fotograferar för att dokumentera. Tittar på bilderna tillsammans.
Grillar på altan och pratar trädgård  och projekt i denna....

Precis som antagligen du gör......
Detta är fantastiskt kul och givande.....
 MEN, jag önskar såååå att vi hade trädgårdsvänner..... jag menar såna som är intresserade på samma sätt som vi.....

Ingen vi känner är det.
De är här och hälsar på och säger givetvis att det är fint, men utan att förstå.!


Oj vilken trädgård. vilket jobb!!
Jaha , ni vet ju vad ni har att göra!
Herregud, jag som flyttade från radhuset för jag tyckte det var så jobbigt att klippa gräset!
Haha, Inte trodde jag att du skulle hålla på med blommor...det är inte så manligt!

Tänk om man istället hade vänner som man kunde utbyta erfarenheter, byta växter, bolla ideér i trädgården med.
 Planera en trädgårdsresa till England eller Österlen!

Till råga på allt är vår tomt skymd från yttervärlden med höga häckar och plank så skulle någon som är som vi, gå förbi, så har dom ingen aning vad som finns därinne.....

Nog klagat! Tur att ni finns :)


Kram!

//Veronica

14 kommentarer:

  1. Naw! Förstår känslan. Öppna din trädgård för andra, är kanske en bra idé? Det finns ju inget roligare än att åka runt och titta på andras trädgårdar, det är väl då du kan få riktigt insatta och konstruktiva kommentarer på trädgården?
    Och du, NJUT av att ha en man som är lika trädgårdsintresserad. Min äkta hälft hjälper till för att vara snäll, men det är jag som är trädgårdsnörd.
    Fluffig kram på dig!

    SvaraRadera
  2. Förstår precis hur du/ni känner. Har inga trädgårdsvänner som är lika galen som jag är. Jag är den som är trädgårdsfreak men min man tycker om att jobba och vara i trädgården men han är inte lika entusiastisk och det går inte att prata växter med honom :-) Du får ta och bjuda in lite bloggvänner på trädgårdsträff och skaffa lite nya vänner.
    Ha det bäst!
    Kram Hélena

    SvaraRadera
  3. Åh...förstår precis hur du menar. Har haft den känslan måånga gånger. Jag bor i norra Jämtland och bor 17 mil från närmsta handelsträdgård !!
    Saknar väldigt att inte kunna byta och prata trädgård oftare. Har väl ett par stycken men det blir mest sporadiskt...de bor också några mil från mej.
    Jag får även jobba ensam för min andra hälft förstår sig då rakt inte på trädgård, men gräver jag och pustar lite extra kan jag få lite hjälp ibland :) Annars gör jag det mesta när han är borta på jobb för då kan han inte säga att det där går ju inte...:D
    Din trädård verkar underbar, jag bor i zon7 så det är lite begränsat.
    Har desto mer sommarblommor på översidan huset (egenodlade) till alla turisters glädje.
    Hälsn. Christin Hermansson

    SvaraRadera
  4. Så kul att din man är intresserad! Min man odlar buxbom, alltså tar stickli8ngar och gör häckar och klot! Sen orkar han inte klippa!! Men berättar gärna för andra hur duktig han är!! Men nu med buxbomssjukan svalnar nog det intresset också! Tycker inte det är så många i vår bekantskapskrets som är intresserade av trädgård! Pratas mest om vem som har den finaste grillen!/Lila-Christina

    SvaraRadera
  5. Ja den känslan känner jag igen.Min man bryr sig inte alls om trädgården.Han klipper gräset men sedan är det stopp.Så jag har min dotter som ju älskar trädgård men jag kan ju inte prata blommor jämt när hon kommer.För många år sedan hade vi ett ungt grannpar där hon var intresserad.Så där blev det ganska många växter som vandrade över till henne.Men nu är de inte kvar.Så bloggen blir min räddning där får man ju prata så mycket man vill.Kram

    SvaraRadera
  6. Känner igen mig i detta bortsett från att jag är singel och kan istället önska att någon ibland tyckte något för jag får ju bestämma precis hur allt ska vara (vilket ibland är väldigt skönt men inte alltid..... :))och inte direkt någon att diskutera trädgård med. Mina vänner har inte riktigt samma trädgårdsintresse. Vissa kan inte förstå varför man lägger in bilder på blommor och diskuterar men det fyller en funktion för oss Garden & Flower Lovers!! Var och en har sina intresse har några odlarvänner men de är mer fokuserade på att odla grönsaker och förstår inte alltid mitt intresse för blommor och (rabatternas utformning):))) Det är ju bara att plantera lite blommor säger de ofta till mig och skrattar! För mig är det viktigt vilka sorter och färger jag väljer. Vad kul att du och din man delar trädgårdsintresset!Härligt med gemensamma trädgårdsprojekt och så fint det blir i er trädgård! Kram Lena

    SvaraRadera
  7. Hejsan!
    Vi bor ju ganska nära varandra, så varför inte kvista över hit på eftermiddagskaffe i helgen? Då skall det minsann bli trädgårdsprat så det räcker!!! Har ni tur så gör hustrun jordgubbstårta! Du kan svara här: rubensrabatter@gmail.com
    /Ruben

    SvaraRadera
  8. Jag och säkerligen många med mig vet prcis hur det känns! Det jag har svårt att acceptera är just vännernas beklagan över hur "mycket jobb" vi har... Det är väl som vilken annan hobby som helst? En granne spelar golf varje ledig minut, en annan fotboll inte sjutton kommenterar någon det!
    Men trädgårdsvänner på nätet är i det läget guld värda! Och har man tur så får man ibland tillfälle/möjlighet att träffa dem även irl. Finns det ingen lokal trädgårdsförening ni kan gå med i? Där om någonstans fins ju likasinnade =)
    Kram!

    SvaraRadera
  9. Så trist, men så härligt att kunna dela den med sin make! Min man hjälper till i trädgården, men det är jag som står för idéerna. Jag ska inte klaga, han följer ju med till alla plantskolor jag vill åka till :)

    SvaraRadera
  10. Nu har du ju tydligen blivit inbjuden till Ruben - vilken du bara MÅSTE passa på att besöka - men annars så kan man ju gå med i nån trädgårdsförening.
    Redan innan jag flyttade hit till Gotland, ett halvår tidigare när vi köpt huset, så gick jag med i Trädgårdsamatörerna och på så sätt träffade jag massor av trevligt folk första sommaren. En del (järngänget) umgås jag med fortfarande och har gjort en massa kul med.
    Min bästa väninna och min kusin i Stockholm var ju intresserade, men kanske inte lika "galna" som jag. Dock kunde vi diskutera våra trädgårdar i detalj och jag fick hjälpa till med massor av råd och dåd. Nu klagar min kusin på att det "inte är roligt längre, sedan jag flyttade" - ingen bryr sig om hur hon har det!

    SvaraRadera
  11. Så kände jag tidigare med, och gör fortfarande vad gäller min egen trädgård som jag inte känner är redo att visas på t.ex öppen trädgård. Men trädgårdsmänniskor har jag nu lärt känna många genom internet, genom kurser och genom att vara med i TrädgårdsAmatörerna.

    SvaraRadera
  12. Hej Veronica och tack för hälsningen på min blogg! Jag känner igen "problemet" med trädgårdsointresserade vänner, och det bidrog nog till att jag började blogga. Och jag har faktiskt fått några nya trädgårdskompisar, så det funkade!
    Ha det bra!
    Hälsningar
    Katarina

    SvaraRadera
  13. Jag har många trädgårdsvänner som jag åker och reser och går på trädgårdsvandringar, tyvärr är inte min man ett dugg intresserad! Ett tips är att gå med i nån förening, där träffar man många likasinnade!

    Kram

    SvaraRadera
  14. Kikar in och önskar
    dig en trevlig helg
    Kram Rosa

    SvaraRadera

Elegant Rose - Working In Background